Byte av medicin igen

Ja, byte nummer 4 av min ADHD medicin. Nu har jag bytt till Intuniv. Inne på andra veckan med denna. Och hittills känns det bra. Första veckan när jag åt 1 g så märkte jag ingen skillnad, men högde dosen till 2g i fredags och har nu börjat känna mer lugn i kroppen. Så jag hoppas verkligen att denna medicin fungerar. Håll tummarna! Annars får jag gå tillbaka till Elvanse. Varför jag sluta med Elvanse var för att jag fick sådan vidrig ångest (värre än min vanliga). Men jag hade rätt höga doser så kan beror på det. Och jag kunde verkligen inte klara av denna ångest då det räcker med den jag dagligen har ändå.

15 mars 2023 är det NPF- dagen

Vill hylla alla oss kvinnor & män som lever med en NPF-diagnos. Alla barn och ungdomar som kämpar dagligen i vardagen med dessa diagnoser.

Jag lever med medelsvår ADHD och är mamma till en dotter med medelsvår ADHD. Ni kan tänka er att det kan bli krockar imellan åt. Livet är allt annat än enkelt! Många prövningar,många frustrationer och gråt! Men bättre sedan jag började med medicin, när jag har ett grundlugn. Men det är dags form, vissa dagar är lättare och andra betydligt jobbigare.

Jag ser mig själv så mycket i henne, hur jag var som ung/yngre. Jag ser hennes svårigheter och vill hjälpa henne så gott jag kan med den erfarenhet jag har av att leva och växa upp med ADHD! Tillsammans är vi starka 🙌🏻💪🏻♥️ inget kan stoppa mig ifrån att göra allt för henne.

📌NPF-dagen den 15 mars skapades för att öka informationsspridningen kring ämnet och bidra till ett öppnare samhälle.

Enligt Hjärnfonden lever ungefär 100 000 svenskar med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, NPF. I begreppet ryms diagnoserna ADHD, ADD, autismspektrumstörning, språkstörning och Tourettes syndrom. Vilka alla påverkar hjärnan på olika sätt och kan leda till olika kognitiva svårigheter.

Barn har olika individuella förutsättningar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar påverkar individen i olika omfattning. Det är också vanligt att samvariationer eller överlappande svårigheter förekommer. Barn och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, såsom adhd och autismspektrumtillstånd, tänker och uppfattar information och bearbetar sinnesintryck på ett annorlunda sätt.För att få en neuropsykiatrisk diagnos krävs att ett antal kriterier uppfylls.

Orsaker till NPF

Ärftlighet

Forskning tyder på att det finns en ärftlig benägenhet att utveckla neuropsykiatriska problem. Det finns vissa faktorer som ökar sannolikheten för NPF. Vanliga riskfaktorer är påfrestningar under graviditeten, komplikationer under förlossningen och för tidig födsel. Näringsbrist i moderkakan eller tidig hjärnhinneinflammation är också riskfaktorer. De flesta barn som har varit utsatta för någon riskfaktor utvecklas dock helt normalt. Det finns också sjukdomar vars symtom i sällsynta fall kan uppfylla kriterierna för en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det gäller vissa kromosomavvikelser, epilepsi och några ämnesomsättningssjukdomar.

Miljöpåverkan

Dålig uppväxtmiljö kan inte orsaka NPF. Däremot kan en ogynnsam omgivning förvärra problemen. Det fungerar också tvärtom. En bra miljö med förstående anhöriga, vänner, lärare, chefer och arbetskamrater, underlättar och minskar symtomen samt gör det lättare att leva med funktionsnedsättningen.

ADHD

Film & text från : https://attention.se/npf/adhd/

Leva med adhd

Det finns mycket som kan underlätta för personer med adhd och ge bra förutsättningar för att få en fungerande vardag.

• Välstrukturerad vardag. Krav, förväntningar och miljö behöver anpassas för att undvika stress och överbelastning.
• Psykosociala insatser. Insatserna kan vara anhörigutbildningar, anpassning i skolan och på arbetsplatsen.
• Medicinering. För att lindra symtomen vid adhd förskrivs ibland centralstimulerande medicin.
• Förstående omgivning. Omgivningen spelar en avgörande roll för hur allvarlig funktionsnedsättningen blir. En förstående omgivning underlättar livet för den som har adhd och ökar chanserna till en välfungerande vardag.

Mina ord!

Jag har gått hela livet och alltid haft en känsla och tanke att jag inte fungerar som andra. Det var inga av mina vänner som var så känslosam som jag var, hade svårt att reglera känslor som jag både glädje och sorg eller ilska , ingen som hhade ångest, jag hade svårt att sitta still i skola. Men samtidigt väldigt lat. Det var ingen av mina kompisar som hade en mun som alltid prata och som aldrig kunde vara tyst. Det var ingen av mina vänner som alltid sa fel saker, sa dumma saker för att man inte kunde hålla munnen stängd. Jag skolka för första gången i mellanstadiet för att jag kände mig så dum i skolan, jag fick tillsägningar och kunde inte sitta still på stolen och jag fatta inget. Det var ingen av mina kompisar som var så slarvig med sina saker. Som alltid tappade bort pennor, sudd, böcker eller andra saker så som hemma nyckel 🔑. Vet inte hur många jag tappat bort eller även skåpsnycklar till skåpen i skolan. Det var så många saker som jag själv kände att jag aldrig passade in i. Kan minnas än i dag utvecklingssamtalen man hade på låg- mellan -och högstadiet där det alltid kom fram att jag hade myror i brallan, jag kunde inte stava, jag glömde alltid prickar över i,ä,å,ö tex, jag kunde inte klocka, jag hade super svårt för både matte och svenska, jag var slarvig och allt jag gjorde skulle alltid gå så fort. Jag fick ofta kvarsittning för att jag aldrig hade orken att vara kvar hela lektionen utan gick ut. Jag började tidigt med dumma saker som alkohol och rökning. Jag rymde hemifrån, var arg jämt,skrek och va helt hysterisk. Listan kan vara så lång och det gör ont att prata om det. Jag har sårat och skadat många människor på vägen pga mitt mående och sätt. Mina utbrott, mina psykbryt som jag uttrycker det. Hade man för 25-27 år sedan haft kunskap i skolan tex om just NPF diagnoser men även dyslexi så hade jag kanske fått hjälp och stöd tidigare. Men jag har klarat mig bra ändå men idag mår jag psykiskt dåligt av många anledningar & jag är en väldigt rastlös själ och en människa som har svårt med känsloreglering. Och jag är väldigt bestämd och tydlig i mitt sätt. Mig sätter man sig inte eller gör illa. Eller gör mina nära sårade för du agerar jag.

Men i dag hyllar vi alla människor i värden som lever med en NPF-diagnos ♥️

Vi ser ett litet ljus där framme

Det har vart och är långbåge v kämpande, många år av hjärtekross och förtvivlan. Senaste tiden eller egentligen sedan augusti 2022 då Tyra börja på Vallastaden och särskola har det vart kämpigt dagligen. Varje morgon har och är kaos. Varje kväll för att få henne i säng är kaos. Skolan.fritids har vart skit och Tyra har själv sagt både i skolan, på fritids till personalen men även hemma att hon hatar skolan. Och anledningen är för att hon inte har kompisar. Hon har inte haft någon kompis direkt som hon känner sig ”jämn” med förstår ni vad jag menar? Hon har inte haft någon som är på hennes ”nivå”, Tyra är ju som vilken 10 åring som helst som älskar socialt samspel, rollekar, diskutera prata busa som ALLA barn för såklart. Och Tyra är även en tjej med mycket bra tal förmåga och munnen går i ett (undra vart den genen kommer ifrån 😂). Men nu senaste veckorna har det kommit en tjej till fritids som är på Tyras nivå och dom två leker och har kul. och hon har någon att hänga med som är lik henne. Och det känns så bra, så skönt! Och denna tjej går även till 17 så är där hela eftermiddagarna när Tyra också är där. ÄNTLIGEN! Jag hopps då innerligt att detta fungerar och kommer leda till en härlig och lång kompis relation.

Och så har vi morgonen, Tyra är väldigt beroende utan trygghet. Hon behöver veta vad som händer, vad som förväntas utav henne och framför hållning. Då hon har sin IF diagnos som kan stöka till det men även sin CVI som gör att hon är osäker och ser inte allt klockrent och är beroende utav en person som hon känner stor trygghet med och lite på som kan henne och kan guida hennes. Och att gå från att h en och samma assistent i 4 år till att inte ha någon fast utan 13 olika personer som kommer och går och finns inget mönster men sedan även skoltaxin. Helt ny miljö, nya barn, ny situation nu personal . Såklart att det blir en stor otrygghet för henne och att hon skriker bakut. Vem hade inte gjort det? Men efter många Mail, samtal, gråt, frustration så har vi nu i veckan landat i tillsammans med skolan att endast tre stycken personal ska möta upp Tyra på morgonen är skoltaxin kommer och så har även rektorn ansökt till kommun om ledsagare för Tyra. Så att en och samma person varje dag kommer hem och hämtar Tyra i taxin och är med under resan till skolan. Sen hur lång denna process tar vet vi inte men vi ser liten ljusglimt där framme och bara detta att vi äntligen blir hörda, någon lyssnar och fattar hur illa detta är. Hur illa detta gör oss alla och skadar vår familj. Skapar onödiga konflikter och mycket annat skit. Så vi hoppas, håll tummarna för oss!

Idag var vi även på habliteringen för habiliteringsplan, planering. Och denna gång var Tyra med(första gången), annars har vi föräldrar vart där 1 ggr/år för att planera kommande år. Men nu är Tyra så stor och klok så hon kan själv berätta vad som fungerar och inte fungerar. Och hur hon mår och beskriva bättre än vad vi kan. Och hon va så duktig, hon berätta och förklara. Och efter en stund blir hon rastlös men då tog världens bästa sjukgymnast med henne till gympa salen och lekte istället så fick Mogge och jag sitta svar med psykologen och fortsätta. Och då pratade vi åter om morgonen och den situationen och mycket mer. Men även ska vi få hjälp att söka kontaktperson till Tyra och stödfamilj. Och så blir mina föräldrar stödfamilj och kan avlasta oss. Det gör dom redan mycket men detta kommer blir bra. Och vi får se hur lång denna process blir. Vet ju att detta med ansökningar och sedan kommun är en lång och seg process… men vi är iaf överens om detta för att hålla hela livet ut. Och vi måste få mer avlastning och Tyra behöver även komma ifrån oss och få hänga med någon annan som kan och har ork att hitta på aktiviteter eller kanske vara med henne på en fritidsaktivitet som vi har så dåligt samvete för att vi ej tagit tag i. Men vi har ingen ork eller energi till mer än att jobba och ta oss hem och göra det man är absolut tvungen till.

Tyras pärlar och pärlar 🥰

Nu sitter jag och väntar på Tuwa som dansat och jag har tränat. Och vi ska köra lugnt hem i detta snö kaos … men hit gick det bra så hoppas det går bra hem oxå. Kan säga att väglaget är bättre hemma på landet än vad det va inne i stan.

Hoppas allt är bra med er ?

/Sofia

Anhörigcentrum & 1 Mars 🎉

Fler än jag som som tycker att februari är den längsta månaden på hela året? Trots att den ändå har förre dagar, är det inte märkligt!? Februari tar aldrig slut! Men äntligen 1 mars idag.. månaden då min älskade Tuwa. Min förstfödde fyller 15 år. FattR ni 15 år! Jag kan inte fatta att jag har en dotter på 15 år,helt sjukt. För jag känner mig inte äldre själv i huvudet 😂. Jag minns min 15 års dag, och vad jag gjorde när jg var 15 år. Och det är jag evigt tacksam för att inte min unge gör… och nu håller hon på att ta AM körkort. Är jag redo, ha ha. Redo att släppa ut henne på vägarna? Världens mest nervösa och överbeskyddande mamma. Men hur som så är Tuwa taggad att fylla år och hon räknar ner dagarna och har gjort ett bra tag och påpekar antal dagar kvar titt som tätt 😂 goa unge!

Som ni alla vet mår jag allt annat än bra i psyket. Jag testas och mitt psyke blir inte starkare direkt för varje gång jag får mina dippar. Och dipparna kommer oftare och oftare. Och det kanske inte är så märkligt egentligen då vi utsätts för motgångar hela tiden och jag har aldrig riktigt ”landat” accepterat eller bearbetat allt vi varit med om. För en månad sedan när jag var låg fick jag tipset av en kollega att ta kontakt med Anhörigcentrum. Till dom har vi aldrig fått någon information överhuvudtaget på dessa snart 11 år. Och man kan fråga varför? Dom är inga behandlare men samtalsstöd. Och jag vet att jag är komplex men jag vet inte heller vart jag ska vända mig. På Psyk tycker jag inte att jag får ”rätt” hjälp med min ångest, separationsångestsyndrom, katastroftankar. Och jag behöver någon att prata med, någon utanför. Och idag var första besöket. Hon jag träffa var precis så som jag behöver, en rak och tydlig person. Som ifråga sätter och vänder och vrider på saker. Jag var rätt mör i huvudet efter besöket. Många tankar många känslor och allt annats man kan tänka sig. Jag boka även en tid för taktil massage. För att försöka komma ner, andas och koppla av. All stress jag bär på sätter sina spår på kroppen. Jag har börjat gnissla tänder dagtid nu också, tidigare bara på nätterna och där har jag en bettskena. Men vad gör jag med gnisslanden på dagen? Nästa besök på Anhörigcentrum är 23/3, då ska vi jobba med strategier och tankesätt. Och det verkligen fram emot det besöket.

https://www.linkoping.se/omsorg-och-hjalp/anhoriga/anhorigcenter/

Annars här hemma är det tunga och tuffa mornar med Tyra. Både igår och idag hr varit en kamp att få upp och med henne till skolan. Igår körde jag henne och idag var det värre så Mogge stanna hemma och vid 8.30 fick hon i väg henne. Detta är så ohållbart, jag vet inte vad vi ska göra. Vi söker hjälp via skolan utan resultat. Vi söker hjälp via habliteringen men får inte så mycket hjälp eller stöd där heller. Så vi står solo och är helt utpumpade föräldrar. Och man blir så arg, så frustrerad och ledsen. Låg effektivt bemötande ABSOLUT! Men har man detta 5 mornar i veckan, ens jobb blir påverkat, äktenskapet blir påverkat,stora syster blir på verkad så är låg effektivt bemötande inte det lättaste! Jag lovar! Många tankar snurrar dagligen kring detta, nu när Mogge blivit uppsagd hur ska hon någonsin få ett jobb där en arbetsgivare accepterar vår livssituation? Det är inte många arbetsgivare som har förståelse och acceptans till det. Någon som har tips?

Ikväll var Tuwa och dansa och jag tränade samtidigt. Skönt kan ja lova, men då kosten inte vart toppen idag så var det tungt och jag var helt slut. Men ändå så är det så skönt och känna fysisk smärta inte bara psykiskt. Förstår ni vad jag menar ? Nu har jag duschat och krupit ner i sängen och ska komma Mandelmans reprisen från igår.

Hoppas alla ni har det bra?

/Sofia ♥️

Sportlovet slut och AW för morsan

Denna vecka har vart sååååååå lång, varför? Jag har i och för sig jobbat hemma två dagar kan kanske vara en bidragande orsak. Det är ibland skönt och jobba hemma men jag är inte en sådan människa som skulle klara av att göra det dagligen, jag vill åka till jobbet. Kidsen har vart lediga hela veckan, såklart Tuwa men även Tyra. Vi har pysslat ihop allt denna vecka och Mogge har legat sjuk. Genomförkyld, hosta och feber. Men nu är han bättre och redo att motivera sig att gå till jobbet på måndag. Detta med att gå till jobbet när man blivit uppsagd måste bara tungt, och väldigt omotiverande. Jag är själv aldrig varit i den sitsen själv men kan bara tänka mig.

Igår fredag var det äntligen dags för AW men jobbet, världens bästa kollegor. Jag jobbade ju till 17 så det blev att byta om och piffa sig på jobbet för att sedan dra mot strandgatan 2 för shuffleboard och burgare. Så trevligt och så kul.. sedan vandrade vi vidare mot Olerys och karaoke… herregisses alltså! Och även dansgolvet ägde vi 😂 men vad gammal man har blivit. Jag var tvungen och fråga bartendern vad medelåldern på gästerna är en fredag och fick till svar ca 25 år … och så var det verkligen när man kollade runt men kul hade vi 35+ iallafall… grymt trevlig kväll men vid midnatt åkte jag hem och slockna som en stock… haha inte mycket man tål eller pallar nu för tiden😂

Men idag har Mogge vart och jobbat hos en vän och jag har vart själv med tjejerna, så det blev sovmorgon efter gårdagen AW lite lätt seg… men ändå har vi bakat bullar, spelat spel städat och vart ute i solen. Det va krispigt och vackert ute! Och snart middag innan vi kryper ner i soffan framför mello…

Hoppas ni alla haft en bra lördags och får en fortsatt trevlig kväll..

/Sofia

Varför känner jag så här? Varför ?

Vissa dagar mår jag sämre, vissa dagar är jag lättare närmre till gråt, vissa dagar är jag så arg så jag vill explodera, vissa dagar har jag sådan ångest och vissa dagar går alla mina tankar i katastrof! Det kan finnas timmar under dagen jag mår ok men sedan vänder det lika fort som jag blinkar. Ibland räcker det med små skit saker för att hela jag exploderar utåt av alla känslor. Jag bygger på och samlar på mig känslor,ord,tankar och händelser och tillslut bara bubblar det. Och jag kan oftast inte hejda det!

När allt detta kommer så kommer allt tillbaka dom vi utsattes för. Det dom hände Tyra! Så fort jag blir ledsen,arg,ångest fylld och frustrerad så kommer allt tillbaka och varenda känsla förstärks och jag går in i ”attack”. Adrenalinet börjar och jag gråter av sorg ilska och rädsla.

Varför? Varför blir det så? Varför fungerar jag så här? Varför känner jag så mycket? Är det fel på mig? Varför lider jag så mycket fortfarande för det vi gick igenom gör 10 år sedan?

Det känns som att jag inte gått vidare, jag har ”fastnat” i 2012-2013. Och jag prioriterar aldrig mig själv. Allt fokus sedan dess har enbart varit på barnen, båda två. Jag vill alltid ligga steget före,jag vill alltid kämpa för varenda liten sak för barnen dom dom har rätt till. Jag slår mig blodig för att få allt jag vet att dom har rätt att få, så som ersättning,stöd,hjälp och allt annat. Jag vägrar låta dom behöva kämpa mer än dom behöver. Dom har tillräckligt och då ligger allt sådant på föräldraansvaret. Och det är för mig en självklarhet och där går vi i sär. Där och i dom frågorna ser vi så olika. Jag anser att tex. gör inte skolan sin del av sitt ansvar för en eleven. Så är det mitt ansvar som förälder att strida och stå upp för mitt barn tills jag ser och vet att hon tex får det stöd och den hjälp hon behöver i att nå målen och klarar betygen men även tryggheten i att vara i skolan. Men där anser min man att allt är skolans ansvar och att jag gör fel som lägger ner så mycket tid och energi på detta. Eller allt vi som familj har rätt till är bara onödigt och något han anser är mitt jobb. Inte en enda gång har han suttit med mig vid alla anmälningar,ansökningar,möten,skolmötet osv. När jag satt och plugga skollagen då Tuwa inte fick rätt hjälp och stöd och alla betyg rasa inte en enda gång frågade han om han kunde hjälpa till! Jag är trött, utmattad och ledsen, jag vill inte behöva göra allt detta jag vill bara vara mamma och det är det jag är minst. Men samtidigt så är jag tacksam för min ADHD i just detta att jag verkligen bara kör och är envis och ger mig inte förens jag är nöjd. Men det har även sitt pris att jag är helt utpumpad. Och jag förstår att det är svårt att förstå hur jag mår, hur min hjärna kokar och hur känslig jag är egentligen. Men jag lever med ett dåligt samvete jag bär fortfarande på känslan att det är mitt fel att Tyra blev så dålig. Jag skulle gjort mer, kunde jag skrika högre? Vad gjorde jag för fel? Och pga dessa känslor och tankar är min drivkraft att jag ska göra allt jag kan för att hon ska ha allt, jag ska underlätta och hjälpa henne i allt. Och såklart även för Tuwa. För det finns inga andra jag älskar så mycket som dom två ♥️

Jag har så mycket inom mig som jag skulle kunna skriva, jag bär så mycket och min ryggsäck är tung och stor. Men det kommer säkert mer en annan dag.

Blev ett tungt inlägg men som jag sagt innan, detta är min andningshål då jag inte har något annat. 1/3 ska jag på samtalshjälp äntligen!!

/Sofia

En frustrerad funkismorsa..

I lördags började Mogge må dåligt och hosta och snora om vartannat.. och igår söndag var det värre och på sen eftermiddag och kvällen så kom febern. Tuwa har vart snorig också under förra veckan och började hosta i torsdags kväll så hon har verkligen bara slappar i helgen och försökt återhämta sig för att ladda alla batterier till körskolan denna vecka!

Och idag var första lektionen, pirrigt! Men hon va inte så nervös. Och igår tog hon hostmedicin så idag var hostan bättre tack och lov. Imorse när vi klev in så var det hon och 4 grabbar, ha ha ha! Men hon va nöjd.. och hon hade lärt sig massa idag och ser fram emot imorgon. Herregisses alltså vad hände hur blev hon så stor !??

Under tiden hon var där så hade jag möte med försäkringskassan om omvårdnadsbidraget IGEN!! Är det inte helt sjukt egentligen att vi måste söka om vartannat år ? Verkar ju som att dom tror att Tyra blir bättre och att Cp skadan växer bort eller något!? Fattar inte, har någon som läser en förklaring? Men iallafall denna gång har jag en handläggare som känns super bra och hon förstår verkligen känns det som. Hon har känslor får jag en känsla om. Men det kan ju vara spel för galleriet! Men 2 h i telefon med henne idag kändes bra och jag fick ett super bra bemötande. Så nu bara vänta mer och se vad förslag till beslut visar! Håll tummarna !

Idag fyller även mormor Gun år… så vi har ringt och sjungit för henne! Hipp hipp hurra 🥳 & stort grattis igen ♥️🎈

Idag när jag hämtade Tuwa på körskolan så åkte vi och handlade och min mage spårade ut så fick besöka Willys toalett… och dett är INTE första gången den tanke kommer. Men när jag sitter där och ska ta toa papper så når jag knappt. Och detta är en handikapps toaletten. Toalettpappret sitter ca 1 m från toaletten, jag nådde precis! Och då tänker jag HUR ska en människa som är funktionshindrad kunna nå?? Sitter man i rullstol och tagit över sig till toaletten så kan man ju inte kanske röra sig så mycket och kanske ta foten i golvet eller något!? Och är det ett barn/ungdom skulle dom aldrig nå!! Hur faaan är dessa toaletter gjorda? Vad är tanken? Kan någon förklara detta för mig!? Tyra skulle aldrig nå till toalettpappret även om hon skulle va äldre då hon inte har balansen att sträcka sig så långt. Hur kan detta kallas handikapps toalett ??? På vissa ställen sitter en rulle på handtaget som man håller i när man sitter på toaletten, men det är ju inte okey!? Det är ju inte heller hygieniskt. Detta gjorde mig idag fruktansvärt arg och frustrerad men även ledsen! För INGET i detta samhälle är gjort eller ens skönt en tanke till alla människor som är funktionshindrade och har hjälpmedel! Hur är det möjligt ?????

Optimalt ????

Nu säger jag tack för idag och ska gosa ner mig i soffan efter en dusch! Och sitta långt igen den hostande och snoriga mannen 🙂

/Sofia

Snart sportlov… och det behöver jag och min hjärna

Tuwa har haft i två veckor nu praktik/PRAO på en frisörsalong.. en salong som ligger vägg i vägg med mitt jobb. Så det har vart super smidigt på morgonen och eftermiddagen när hon har börjat och slutat. Är så glad och tacksam att hon fick vara där då hennes mål är att bli frisör och kommer söka det till gymnasiet. Hon har haft jätte bra veckor och fått göra mycket roliga saker och fick ett jätte fint och bra omdöme när hon igår gjorde sin sista dag. Och som avslutningpresent fick hon en klippning och produkter! Så otroligt snällt. Så på tisdags ska jag gå in och tacka för dessa veckor med blommor och choklad.

Men nu är det sportlov för båda tjejerna. Idag vaknade Tuwa upp med host och snorig hon som skulle övernatta hos sin bästis tråkigt men hopps det går över snabbt. Tyra är i Ekängen och som alltid skulle unge tydligen ha stångebro gatukök på kvällen 😂 hon och morfar alltså !!

Igår kväll var jag så utmattad och trött efter denna skit vecka! Mogges uppsägning har satt ilska i mig och en stress som gjort att jag och min hjärna gått på högvarv. Jag är mer stressad än vad han är… så igår tittade vi på talang och skulle sedan se Nirvana dokumentären min jag däcka och vakna i panik och trodde klockan var midnatt men va bar 22.10, då gick jag och la mig, tröttare än tröttast. Men vakna vid 08 imorse och sa hejdå till Mogge som åkte och jobba och sedan somna ja om till 10, ha ha gick upp och la mig i soffan och kolla klart på Nirvana dokumentären. Så bra,så sorgligt och tragiskt! Har alltid älskat Nirvana och gör fortfarande. Har ni inte sett den se den på Netflix. Efter det tog jag tag i mig själv och började städa som alltid på lördagar! Mitt lördagsnöje är att städa… pedant är jag och älskar ordning och städat! Och idag gick jag även loss ute på vår altan… och blev ommöblering och det blev så bra! Kändes så mycket större…

Nu är det mello tajm och Tuwa gör oss sällskap i soffan! Är inte jätte vanligt kan ja lova för hon brukar infinna sig på sitt rum och kika för mamma och pappa duger inte alltid 😂 tonåring! Och vet ni? På måndag ska hon börja på körskola för AM-kort, VAD HÄNDE???? Känns häftigt,skrämmande,läskigt.spännande och oroligt på samma gång! Denna överbeskyddande mamman ska alltså släppa ut henne på vägarna i vår, herregisses hur ska detta gå !?

Nu mello,ha en fantastisk kväll♥️

/Sofia

Vi rasar neråt igen….

I 10,5 års tid har vi nu kämpat konstant emot alla motgångar vi behöver gå igenom.. dom avlöser varann konstant. Och det är så vidrigt och hemskt att aldrig få må upp över ytan innan nästa motgång kommer och vi måste kämpa igen.

Idag har varit en bra dag, hunnit mycket på jobbet, team olmed besök med Tuwa och hennes fötter och nu i kväll träning. En bra och skönt ryggpass. Men när jag kommer hem möter Mogge mig och jag ser att något hänt. Och mycket riktigt! Han har blivit uppsagd, det bara brast för mig. Och sedan dess har jag inte kunnat sluta gråta.

Det är verkligen så att någon vill oss illa, va Faan har vi gjort för att förtjäna allt detta vi fått gå igenom. Vi kan inte få lugn och harmoni i våra liv. Så vi får se hur allt blir och vad som händer men vi mår allt annat än bra. Och det gjorde vi inte heller innan detta men detta hjälpte ju inte måendet till det bättre kan man säga.

Just nu ligger vi i soffan tätt ihop och är helt slut. Vi är så trötta och utmattade och vi båda har huvudvärk. Alldeles straxt blir det sängen och kommer förhoppningsvis somna fort. Blev dålig sömn natten tills idag då kroppen skriker sömn och vila.

Ha en fin kväll allihopa ♥️

/ Sofia

Alla ♥️- dag

Är det fler än jag som har känslan att r alla hjärtans dag har vart är vi snart framme vid vår.. det är en milstolpe gör mig. För det känns alltid så sedan fram till denna dag och sedan säger det vara Swish så fyller Tuwa år och det är slutet av mars…

Men i morse när jag vakna lika trött som alltid trots mörkare 12h sovtid,så drog jag upp persiennen och vilken soluppgång det var,så magiskt! Och vara att det är ljust är magiskt.

Imorse blev det skrik och bråk,som vanligtvis. Så personalen i taxin fick komma in och försöka lugna henne. Och det fungerar alltid. Tänk om det skulle gå att få ledsagare på morgonen till henne, kanske att det skulle fungera bättre. Jag ska ta upp det när vi ska på CPUP mätning på torsdag. Se om habliteringen kan hjälpa till med något.

Igår vakna jag av sprängande huvudvärk,och det bara ökade successivt under förmiddagen. Åkte jag och jobba? -jadå, inget hindrar mig från att jobba. Vid lunch fick jag hämta ut mannens migrän medicin och se om det hjälpte och det gjorde det! Så efter jobbet var trycket kvar i huvudet men det blev gymmet ändå. Men i varje övning dunkade det på bra i huvudet. Så när jag kom hem var det bara att ta panodil och ibubrofen och likaså nu imorse. Huvudvärken satt kvar fast ”djupare och dovare”. Så tog tabletter igen på morgonen och nu i eftermiddags så kommer den tillbaka. Men långt ifrån vad dom var igår.

Det blev alla hjärtans dag fika på jobbet, jag dom vart så duktig och hållt mig borta från sötsaker veckovis fick dig och det blev tre chockad hjärtan.. 😂

Tisdag och min enda tidiga dag i veckan. Åkte mot skolan och hämtade Tyra. Och sedan gasade vi hemåt för att fika på bakelser.. och såklart tjejerna fick alla ♥️ – dag presenter. Tuss en sminkväska från caia och Tyra fick en LCD platta dom man målar på och sedan kan trycka bort det.. tjejerna blev mycket glada och tacksamma!

Nu dags att sova.. godnatt ♥️

/Sofia

Jävla piss, jävla mående, jävla självkänsla

Det har vart en tid nu där jag har börjat må sämre igen, och nu är jag nere i en svacka. Jag mår så jävla pissigt, det är för mycket och har vart alldeles för mycket under lång år. Och egentligen har jag ALDRIG kunnat få andas,läka,sörja eller bearbeta något av det vi och jag gått igenom. För varje gång man är i en ”lugn” period så händer det något annat. Det behöver inte kretsa kring tjejerna utan det kan va andra saker i livet,familj,släkt osv. Saker som gör ont och gör mig arg,frustrerad,ledsen och grymt besviken. Och det bara läggs i ryggsäcken för man hinner inte ta hand om det eller känslorna det drar med sig!

Nu föll jag nog efter allt med Tuwas knä, att det fungerar igen och jag inte behöver vara så orolig och rädd. För känslan för mig att se mina lida är hemskaste tanken och det gör med allert och jag gör ALLT som står i min makt för att finnas,hjälpa,läka,trösta. Och curla kan många kalla det.

Sedan lever vi i en livs situationen många inte ens kan försöka förstå. Och att leva i detta och inte efter 10,5 år kunnat bearbeta komma vidare o sorgeprocessen är tufft. Jag bär på så mycket ilska,hat, frustration,sorg. Och detta med särskolan har jag fortfarande inte accepterat! Kommer jag någonsin göra det? Jag kommer aldrig kunna förlåta barnläkarna,sköterskorna som förstörde Tyras liv. Som gjorde vår familj så här trasig! ALDRIG! Men kommer jag kunna släppa ilskan?

Jag kan inte rakt ut säga vad min psykiska ohälsa beror på!? Det är så komplext. Det är så mycket! Och sedan så bör jag så mycket från barndomen som jag idag har fattat var så fel. Jag var så blind så länge. Och det kommer ifatt mig idag!

Jag vill så mycket, jag har så många drömmar och mål med mitt liv. Vad jag vill göra och åstadkomma innan jag dör. Jag har tagit mig långt med dom förutsättningar jag har haft. Men jag är inte nöjd! Jag vill mer, jag vill göra saker jag älskar. Jag vill inte känna mig begränsad och behöva hålla tillbaka för att jag har sjuka barn. För idag är det lite så, jag känner inte att jag kan leva så som jag skulle vilja, ja kan inte utforska allt jag önskar. Det låter fel kanske, men jag har också livsdrömmar som alla människor har. Jag vill som gammal människa kunna se tillbaka på mitt jobbliv och privat liv och känna mig nöjd,stolt och tacksam. Är det fel?

Jag började med ny medicin för snart tre veckor sedan. En ny ADHD medicin Atomoxetin. Började på 18 mg, mådde bra kanske inga direkta känningar. Höjde till 36mg förra torsdagen, på fredagen dagen efter satt jag på jobbet vid fikat på eftermiddagen och min kollega sa; – men vad hr du gjort på örat? Du är helt röd? Och jag kände och hade kände ett tag att jag var väldigt varm på höger sida av ansiktet,det kändes som det brann. Och rodnaden öka och jag svullna. Fick betapred ordinerat av läkare och efter några timmar så lugnade sig detta. Sedan var det lugnt lördag och söndag men måndagen började det igen. Och även tisdagen så i onsdags fick jag ringa Psyk och fråga om biverkningar. Och min sköterska hade aldrig hört talas om något liknande men hon sa att jag skulle sluta omedelbart. Och sedan igår började det igen på jobbet men på båda sidor. Så vet inte om det är medicin eller inte! Men har telefontid med sköterskan i veckan och kommer det igen under helgen så kommer en remiss till allergicentrum skickas för då är det inte medicin.

Så ni hör det är något helvetes hela tiden! Så nu är jag på ruta ett igen när det kommer till ADHD och medicinering och hjälp. Inget kan bara få gå bra och flyta på! Det positiva i allt är att jag iaf har kommit igång med träningen och det är så skönt. Lyckats ta mig ner 3 kg på tre veckor och det är jag glad för.

Jag har dålig självkänsla och självförtroende vanligtvis och har haft hela mitt liv. Men just nu och den senaste månaden har det blivit så mycket värre. Speciellt självförtroendet. Känns som att jag har alla i min omgivning emot mig. Förstår ni? Vet inte hur jag ska skriva ut hur det känns, hur känslan i huvudet går runt. Men det hjälper inte mitt psyke iaf.

Nu fredag, soffläge för jag pallar inte mer än det! Lovat tjej mys med tjejerna då jag denna vecka lagt mig i sängen mörkt varje kväll tidigt för att jag inte orkar med intryck, ljud osv. Igår somna jag 19.30 och vakna 06.30 imorse. Utmattad psykiskt kan ja säga. Imorgon måste jag ha energi för då ska Tyra hem till en kompis från fritids och leka och vi måste ju följa med så då ska jag umgås med föräldrar som jag inte känner överhuvudtaget, aldrig träffat. Men det är bara att sätta på fake ansiktet och leendet och köra!

Snart Talang! Hoppas ni alla får en fin fredag! Ett tråkigt inlägg men detta är mitt sätt att ventilera!

/Sofia